Pressvisning och vernissage

Igår var det pressvisning för vår utställning Drömmar av silver, vingar av guld. Både NSD (Norrländska Socialdemokraterna) och Piteå-Tidningen var på plats för att prata med oss som ligger bakom utställningen. Idén om denna utställning uppkom när Ulf Renlund, som är utställnings- och programansvarig här på Norrbottens museum, frågade oss arkeologer om vi ville göra en utställning i Runda rummet, som ligger i anslutning till Kafé Nittonhundra på Norrbottens museum inne i centrala Luleå.

Markbygden. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Den röda tråden
Vår utgångspunkt i utställningen blev de arkeologiska utredningar vi gjort i Markbygden i somras, med anledning av Svevinds/Markbygden Vinds planer på att etablera en stor vindkraftpark i området. Vid utredningarna hittade vi bland annat en kavelbro som ligger i sträckningen för Kristinavägen. Det är just Kristinavägen som har fått bli den röda tråden i utställningen, då vi gör ett antal nedslag efter denna transportled. Ett av nedslagen görs i Silbojokk där Norrbottens museum gjort arkeologiska undersökningar. Åsa har bloggat om Silbojokk i ett tidigare inlägg, som Du hittar här:

Silbojokk, en fascinerande historia

Hur utställningen har tagit form
Förutom undertecknad involverades Carina Bennerhag, Åsa Lindgren och Lars Backman. Det är vi arkeologer som tagit fram faktainnehållet i utställningen. Anja Wrede, Mirjam Jonsson och Robert Pohjanen, personal på Bildarkiv och Samlingar, har hjälpt oss att plocka fram både arkeologiska och kulturhistoriska föremål ur Norrbottens museums samlingar. Fotograf Daryoush Tahmasebi har förutom med egna bilder bidragit stort med hjälp av föremålsfotografering och utskifter av bilder och kartor. Ulf har tillsammans med Jeanette Sundqvist, som också är programansvarig, granskat och berarbetat de faktatexter som vi arkeologer har tagit fram, så att de blivit lite mer publikvänliga. Slutligen har vi haft stor hjälp av Maria Wiggefors som är utställningstekniker, som målat, byggt, monterat bilder och som med diverse annat småfix hjälpt oss att formge utställningen.

Vindkraftverk i Markbygden. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

Vernissage
Nu på söndag har utställningen Drömmar av silver, vingar av guld vernissage på Norrbottens museum, kl 13.00. Undertecknad kommer att närvara tillsammans med Carina Bennerhag och Åsa Lindgren. Vi kommer kort berätta litegrann om utställningen och därefter kommer Maria Söderberg, som kommer att prata och visa bilder om Nasaleden. Varmt välkomna!

Vid tangentbordet denna soliga fredag:
Frida Palmbo

Fäbodar i Markbygden

I somras arbetade Norrbottens museums samtliga arkeologer i Markbygden, med anledning av Markbygden Vind ABs planer på att etablera en av Europas största vindkraftparker i området. Vi har utfört två arkeologiska utredningar inom ett stort område, vilket resulterade i en hel del promenerande över myr och blockig mark.

Några nya lämningar
Under de veckor vi tillbringade i Markbygden hittade vi två nya kolbottnar, två kavelbroar, en fossil åker, en tjärdal, en hässjeställning, två boplatsgropar i klapper samt kulturmärkta träd. Därtill har vi återbesökt några fornlämningar och kulturlämningar som är kända sedan tidigare för att göra en fördjupad dokumentation av dessa. Det handlar om olika bebyggelselämningar, däribland fäbodar  som detta blogginlägg kommer att handla om.

Roknäs fäbodar
Några av de bebyggelselämningar som vi har dokumenterat utgörs av tre fäbodar som hör till Roknäs by. Fäbodarna har använts som sommarbete för korna och ungdjur när betesmarkerna i byns närmaste omgivning inte räckte till. Markerna närmast byn användes främst till slåtter. Roknäs by har haft ett 20-tal fäbodar som använts i olika perioder. Fäbodarna har varit belägna på byns långsmala utmark från Stockbäcken längs väg 373 till Fagerheden och det har i snitt funnits en vall/hemman.

En av fäbodarna, Skogsbergsvallen, visade sig vara från slutet av 1700-talet. Idag finns inga byggnader kvar på platsen, men det finns 4 husgrunder och 4 källargropar i området, samt trärester, rostig pannplåt och igenväxande åkermark. Fäbodlämningen är väldigt tydlig och en fin plats att besöka. I närheten finns bodmyran, ett namn som vittnar om fäbodbruket och även en kallkälla.

Skogsbergsvallen © Norrbottens museum

 

En av källargroparna på Skogsbergsvallen. Frida Palmbo står i gropen © Norrbottens museum

 

Spökar det i Lidbodarna?
Fäbodstugan vid Lidbodarna är faktiskt den enda bevarade byggnaden av alla de stugor, ladugårdar och småhus som en gång hört till Roknässkogens fäbodar. Idag är den ombyggd till sommarstuga, men en gång arbetade  stintorna Emma Källström och senare hennes dotter Alvina här. 1925 fanns här två stugor. 25 kor fanns då på vallen och de var fördelade på 13 hushåll. Det sägs att det spökar i Lidbodarna, eller ”Spökliden” som platsen även kallas. Det sägs att ”det gick före” på platsen. I förväg kunde man höra skramlet av mjölkflaskor när mjölkkusken kom och det kunde även hända att hästen stod genomsvettig med flätad man, på grund av en nattlig dust med ”maran”.

Den ombyggda fäbodstugan, Lidbodarna © Norrbottens museum

 

Nybodarna
Den tredje fäboden är den fäbod som varit i bruk längst, ända in en bit på 1950-talet. Den finns med på en lagaskifteskarta från 1839 som visar fyra hus, åkermark och lindor. Enligt uppgifter så fanns här 10 kor år 1925. Idag nyttjas marken som jaktvårdsområde och här finns idag två relativt nyuppförda stugor och en bod. I området finns idag även en husgrund med källargrop och i samband med dokumentationen upptäcktes ytterligare en källargrop som inte var registrerad sedan tidigare.

Igenväxande åkermark och en bod inom området för Nybodarna © Norrbottens museum

 

Varför fäbodar?
Fäbodväsendet växte fram i Övre Norrland under slutet av 1500-talet på grund av betesbrist och sämre försörjning med vinterfoder. En stark expansion i norr gjorde att det dagliga betet nära bebyggelsen inte räckte till från mitten av 1700-talet och början av 1800-talet. När betesmarkerna inte längre räckte till flyttades boskapen och fähusen längre och längre bort från byn. När avstånden började vara stora byggdes stugor på dessa platser, så att man inte skulle behöva gå mellan gården och fähusen flera gånger om dagen och fäbodväsendet uppstod. Buföringen, att föra djuren till fäboden, blev av stor betydelse för befolkningen i de nordsvenska skogs- och mellanbygderna. I Norrbotten har fäbodar förekommit i både kust och inland, men de har varit vanligast i Tornedalen och vid kusten.

Vill Du läsa mer?
Lundin, Kerstin (red). Norrbottens synliga historia. Norrbottens kulturmiljöprogram del 1. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Roknäs – mitt i Pitebygden: från forntid till 1800-tal. Roknäs byasamfällighet 2007.

Mer kommer…
Mer om resultatet från utredningarna i Markbygden kommer så småningom här på bloggen. Roknäs fäbodar får ge en första bild av vår arbetsinsats i området. Dessutom kommer Norrbottens museum inviga en utställning 17 mars, som delvis kommer att handla om de arkeologiska insatserna vi gjort i Markbygden. Mer information kommer…

 

Vid tangentbordet denna fredag:
Frida Palmbo