Detta krävs av en bra arkeolog (eller vilda fantasier om Den Perfekta Arkeologen).

Det här blir ett blogginlägg av det lättare och mera ironiska slaget, men ändå kanske med ett visst allvar. Det känns skönt att för ett kort tag bryta det arbetet som jag håller på med just nu, för att istället göra någonting lättsammare. Det är nämligen så att jag sitter och skriver på en artikel som förhoppningsvis ska bli klar för publicering någon gång under 2015.

Skrivandet är en del av yrket, och att få sätta sig ned och faktiskt göra analyser och genomgångar av befintligt material (sådant som jag själv varit med och grävt fram, men också sådant som andra grävt fram och skrivit om) är viktigt. Vi måste ta tillvara på det som vi gräver fram även i det avseendet: Att producera ny kunskap och dra nya slutsatser ur gammalt material.

Sista inlämningsdatum är den första september. Jag har alltså enligt min kalender litet drygt två veckor på mig att göra den klar. Jag tror att jag kommer att fixa det, men saker tenderar att ta längre tid än vad man tror ibland.

Objects in the calendar are closer than they appear.

Men, för en kort stund gör jag nu någonting annat. Jag sitter och funderar på vad som krävs av en människa för att bli arkeolog. Det är ju uppenbart att en arkeolog måste vara intresserad av ämnet i sig, i annat fall skulle man nog inte ens överväga detta som yrkesval.

Universitetsstudier i arkeologi är självklara, men också historia och etnologi är bra ämnen att studera. Vi har här på jobbet också diskuterat vilka övriga ämnen som skulle vara bra att ha läst. Kvartärgeologi är bra för att förstå landskapets utveckling från inlandsisen och framåt (speciellt för mig som håller på mycket med äldsta mesolitikum). Geologi är också ett bra ämne att läsa, för att förstå hur olika stensorter bildats, och vilka egenskaper de har när man bearbetar dem. Datakunskap är bra, speciellt sådan datakunskap som har att göra med redigeringsprogram för kartor och användandet av datastyrd mätutrustning som t.ex. handdator/GPS eller andra typer av mätstationer. Man måste ju i efterhand kunna visa var varje enskilt fynd har hittats på en karta. Att kunna fotografera är ett plus, och helst ska man också kunna fotografera bra så att alla fakta kommer med på bilden. Social kompetens är mycket viktig, man ska ju kunna interagera med sina arbetskamrater, men också med myndigheter, exploatörer, markägare och allmänhet. Det finns dock ingen universitetskurs i ämnet. Journalister är också en grupp människor som man måste kunna hantera. (Ett tips, om du är tidspressad och irriterad när du pratar med en journalist, tänk dig ändå för noga. Uppmana aldrig t.ex. journalisten att göra drastiska saker med sina gamla läroböcker – det tenderar att slås upp väldigt stort).

Om vi nu istället går in på praktiska fysiska egenheter som kan vara bra att ha som fältarkeolog. Långa ben, lätt kropp och god fysisk kondition är en stor fördel vid inventering och utredning. Man ska helst obehindrat kunna kliva över tätvuxen vegetation, stock och sten. Gärna får arkeologen också vara utrustad med stora fötter så att hon/han lätt håller sig flytande vid korsandet av myrar. Dessa uppräknade fysiska egenskaper är dock ett hinder när man deltar i utgrävningar. Då är det istället bättre att ha tillräckligt mycket muskler för att orka flytta på stenar och sand. Eftersom det mesta som man gräver finns på marknivå, (eller under), så är det till stor fördel med korta ben och långa armar. Mänsklig intelligens behövs dock: Schimpanser anställs inte på vårt museum, även om de råkar ha rätt kroppskonstitution för grävande arkeologi. Gemensamt för alla fältarkeologer är dock behovet av god syn (eller bra glasögon) och förmåga att läsa av nyansskillnader i markfärgningar eller i landskapets terräng. Hittills har jag ännu inte träffat på någon arkeolog som har alla de perfekta fysiska anlagen för fältarkeologi. Jag själv saknar många kroppsliga egenskaper. Det innebär att du i princip kan se ut hur som helst och ända platsa i gänget.

Slutligen är det viktigt med ett rörligt och öppet sinne. Detta är en vetenskap. Det innebär att det som var sant och riktigt för 10, 20 eller 30 år sedan, kanske inte längre är det. Ny kunskap gör att du måste vara beredd att överge det du trott på tidigare. Och kanske magasinera dina gamla läroböcker.

Nu måste jag avbryta och återgå till mina viktigare sysslor. Jag känner en närvaro här i rummet…

Redaktören för kommande bok har skickat denna bild till artikelförfattarna, till mig också. Jag känner mig träffad..

Redaktören för kommande bok har skickat denna bild till artikelförfattarna, till mig också. Jag känner mig träffad..

Vid bloggtangentbordet denna fredag: Olof Östlund

ARKEOLOGI _ FOTOGRAFI

Som fotograf på ett länsmuseum så får man många intressanta fotouppdrag från en bred verksamhet. Det kan vara alltifrån att dokumentera eftersläckningsarbetet efter Sveriges (då) största skogsbrand, en livs levande indisk spottkobra, konst, arkitektur, personporträtt och allmogeföremål till arkeologiska föremål av olika slag.

Ornerat bränt ben/horn (på lillfingernageln!), Haparandabanan. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museums bildarkiv

Ornerat bränt ben/horn (på lillfingernageln!), Haparandabanan. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museums bildarkiv

Jag började min anställning på Norrbottens museum 1991 och hade dessförinnan arbetat som medicinsk fotograf (också det en bred fotografisk verksamhet) och då bland annat gjort mängder med sk preparatfotograferingar, såsom bortopererade organ/organdelar, blås- och njurstenar och även makro- och mikroskopifotograferingar. Där ljussätter och avbildar man objekten för att beskriva dess form, färg och storlek (så att betraktaren av bilden skall kunna förstå omständigheterna).

Dessa fotografiska färdigheter som jag utvecklat under 17 år som sjukhusfotograf kunde jag direkt applicera när jag fick mina första fotografiska uppdrag av arkeologerna på museet. Nu fick jag plötsligt se och fotografera andra intressanta objekt – skärvor, brända ben, skrapor, pilspetsar och skrapstenar.

Skrapa. Foto: Staffan Nygren  © Norrbottens museums bildarkiv.

Skrapa. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museums bildarkiv.

Jag har någon gång beskrivit min karriär som ”från njursten till skrapsten”. Jag har fotograferat i ateljén otaliga arkeologiska föremål men även fotat och filmat ute på olika undersökningar och grävningar runt om i Norrbottens län. Arkeologi är intressant och det finns mycket kunskap att förmedla till allmänheten för en ökad förståelse om människans spår – våra rötter i denna landsända.

Yxa. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museums bildarkiv.

Yxa. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museums bildarkiv.

Mycket av det som jag dokumenterat sedan 1991 kommer snart att ingå i en ”storfilm” med arbetsnamnet ”ARKELOLOGI I NORRBOTTEN – 12 000 ÅR”.

Jag har ofta visat bilderna för mina barn och berättat om spännande fynd, om häftiga filmningar från helikopter ovanför utgrävningsplatser och om fantastiska föremål som tex stenåldersfolken använde. Vid något tillfälle så sa en av mina söner, imponerad av mina berättelser – ”om jag någon gång träffar en arkeolog så ska jag be om en autograf!”

Det tror jag banne mig att jag också ska göra …

Fingeravtryck. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museums bildarkiv.

Fingeravtryck. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museums bildarkiv.

Borrar i flinta, Lillberget Överkalix. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museums bildarkiv.

Borrar i flinta, Lillberget Överkalix. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museums bildarkiv.

Lokal 7, Haparandabanan. Ett flygfotografi kan ge en bättre förståelse av utgrävningsområdet, men ser förhållanden som eljest kan vara svåra att uppfatta från markperspektivet.  Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museums bildarkiv.

Lokal 7, Haparandabanan. Ett flygfotografi kan ge en bättre förståelse av utgrävningsområdet, men ser förhållanden som eljest kan vara svåra att uppfatta från markperspektivet.
Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museums bildarkiv.

En bra dag på jobbet, Filmning över utgrävningsplatserna nära Sangis, längs Haparandabanan. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museums bildarkiv.

En bra dag på jobbet, Filmning över utgrävningsplatserna nära Sangis, längs Haparandabanan. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museums bildarkiv.

Vid pennan:
Staffan Nygren
Fotograf/filmproducent
Norrbottens museum